Det är precis vad jag behöver just nu, en jävligt hård spark i röven för att få mig att komma igång med alla mina projekt och uppgifter. Jag är trött på att vara mer eller mindre ledig från skolan varje dag, jag behöver strukturen och tryggheten att ha tre lektioner verja dag för att hålla mig effektiv. Jag klarar inte av alla dessa workshoparna, för jag går inte dit. Det blir aldrig av.
Jag har ställt klockan på halv nio varje dag för att jag har tänkt gå upp och göra något vettigt av min dag. Istället för att faktiskt gå upp så stänger jag av klockan och somnar om, vaknar någon gång vid lunch då jag äter en sen frukost. Sedan placerar jag min rumpa i soffan med datorn i knäet och allt hopp om att få någonting vettigt gjort försvinner på en bråkdel av en sekund.
Det börjar mörkna ute, klockan är snart halv fyra. Ännu en meningslös dag.
Jag har tusen saker jag borde börja på, flera uppgifter jag borde göra klart. Varför är det så satas svårt att ta tag i sig själv?
Varför tillåter jag mig själv att sumpa all min chans till att fixa det här? Varför väntar jag alltid med att avsluta saker till sista sekund, låter allt växa på hög så jag tillslut inte har en chans att klara av även den enklaste, mest simpla uppgift?

Varför detta ständiga, självdestruktiva beteende?