Allting blev stressigt, jobbigt och svårt. Jag kände depressionen och bestämde mig för att jag behövde en bloggpaus. Därmed dålig (läs: ingen) uppdatering alls på senaste.

Nej, skämt å sido. Jag ska inte hålla på att göra narr av andra proffsbloggare, men kunde inte låta bli.
Jag har helt enkelt inte känt mig motiverad alls, varken när det gäller skola eller något annat, därför har jag inte uppdaterat. Egentligen är det mest för att skona alla mot trångsynta, svarta cyniska inlägg, för frankley - det är inte speciellt upmuntrande att läsa.

Ska snart ge mig på att ändra designen igen, tycker inte om hur bloggen ser ut. Fast det gör jag aldrig.

Idag har jag tillbringat dagen hemma hos Alex, fixat med hennes nya rum. Spacklat, slipat, sopat och målat. Detta har gjort att jag är trött i mina armar, och axlar! Måla tak är något av det värsta, statisk muskelspänning - fy fasen!
Egentligen har jag en massa charmiga bilder från dagen, men de orkar jag inte lägga in på datorn just nu. Kameran och USB-sladden ligger ju hela 3 meter ifrån mig. Det betyder att jag måste ställa ifrån min datorn och resa mig upp.
Den där bitterheten sitter nog i fortfarande skule jag tro.

Den som kommer på tekniken att lägga in bluetooth-stöd i digitalkamerar kommer bli min gud. Eller nej, för det tror jag inte på. Ett geni isåfall.