Jag ser ju nästan lite halvnaken ut, men sanningen är att jag faktiskt har ett par jeansshorts under den där tunikan.



Här sitter jag på samma bänk som jag satt 14 dagar tidigare, nyanlända i ett nytt och enormt land. Efter två veckor känner jag mig hemma i San Diego och jag förstår verkligen att min syster trivs. Det är ett litet paradis, med sol och värme men utan charterortens känsla. Här finns ett liv och en vardag och jag åker gärna dit igen.
Framför oss väntade en flygresa på 3 timmar och 45 minuter som var väldigt behaglig om man bortser från de ouppfostrade skitungarna som satt framför mig. Jag är inte sådär jätteförtjust i småbarn, mest för att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig med dem då jag avskyr daltande och bebisspråk men trots detta har jag full förståelse för att barn kan bli trötta och gnälliga. Men dessa barnen visste verkligen inte hur man beter sig när man är runt främmande människor och de tog verkligen ingen hänsyn till de andra på planet.


Väl i Chicago var det dags för mig att passera min 8:e säkerhetskontroll på två veckor. Åtta flyg har vi tagit sedan vi lämnade Kastrup.



Väl innanför säkerhetskontrollen var det inte mycket till shopping. Jag gick dock för att köpa en påse chips - det blev några saker till förståss, bland annat ett nytt nummer av Cosmopolitan och lite godis.



Jag och min älskade pappa på sista planet hem. TACK TACK TACK för en underbar resa - jag är så otroligt tacksam, både för att du har finansierat hela resan men också för att vi har tagit oss tid att verkligen umgås med varandra. I love you!