Det är ingen hemlighet att jag är en bloggnörd.
Varje dag har jag minst 60-70 inlägg att läsa från bloggkoll.com (som förövrigt är det bästa som någon upptäkt för tillfället) och det är inte så konstigt att många av mina blogginlägg ibland handlar om andra bloggar/bloggare.
Ofta läser jag andras inlägg och blir inspirerad av att skriva något eget och vissa kan kanske ta detta som att jag aldrig kommer på något eget. Jag ser det mer som att de skapar ett ämne som jag sedan diskuterar vidare i min egen blogg.

Iallafall har jag läst mycket på senaste om plastikoperationer och att människor har så enorma fördomar och väldigt mycket kritik mot de som vill/har gjort en skönhetsoperation.
När man frågar folk om skönhetsoperationer får man ofta samma svar oavsett om personen är för eller emot. De är emot det för att man ska vara naturlig, acceptera sig själv men sen kan de vara lite för det, att det kan vara okej med ex en bröstförstoring om man mår väldigt dåligt över sina (oftast!) små bröst.
Jag tycker precis tvärt om.
Jag tycker inte att det är okej att göra en bröstförstoring pga man har dåligt självförtroende, för det kommer inte att hjälpa, man kommer inte att må bättre. Att göra ett så pass stort och farligt fysiskt ingrepp för att dämpa ett dåligt psykiskt mående är inte bra, man måste ta itu med problemen på riktigt också. Det är lite som att använda anti-depressiva medel. Klart att man mår bättre, känner sig gladare, men vad händer om man inte tar den? Man måste vara villig att jobba med sin psykiska hälsa samtidigt som antidepp kan hjälpa en till det stadiet där man är mogen nog att arbeta med sin psykiska hälsa.
Ett psykiskt ingrepp ändrar ingenting mer än utseendet. Man måste inse detta och förändringen måste ske innombords.
Självklart förstår jag också att man kanske mår bättre om man trivs med hur man ser ut, det är ju därför man använder smink och shoppar så sablans mycket kläder och skor. Oftast beror inte ett dåligt självförtroende bara på ens små brlst, stora näsa eller ens synfel som gör att man måste ha glasögon. Oftast finns det en djupare anledning till varför man mår dåligt.
Jag tycker att man ska börja i andra ändan. Skaffa dig ett bra självförtroende, lär känna dig själv, lär dig tycka om sig själv och inse att operationen inte kommer förändra din syn att se på dig själv. En operation kommer endast att förändra hur du ser ut, inte hur andra ser dig eller hur du ser på dig själv.

Jag är själv för plastik & skönhetsoperationer och jag har gjort några stycken, visserligen bara medicinska plastikoperationer, men ändå. Snart kommer jag göra en till, nämligen en bröstförminskning.
Detta är också någonting som är mer okej att göra. En förminskning är förståeligt, en förstoring är tabu. Visserligen kanske det är annorlunda att göra en förminskning eftersom det oftast finns en fysisk smärta bakom beslutet att genomgå en operation. Och det har jag också. Jag är trött på att ha ont i ryggen hela tiden, trött på att kroppen gör ont. Men jag tycker också att det är finare att ha mindre bröst, speciellt på mig eftersom jag är ganska liten och späd i kroppen. Har man 65F är man lagom opropertionerlig.
Men om vi hade struntat i de medicinska aspekterna och jag hade gjort en förminskning för att jag tycker det är snyggare hade det inte varit en jävel som hade klagat på det. Det hade varit att gå emot strömmen, inte följa idealet. det hade blivit accepterat och respekterat.
Så egentligen är det bullshit att man ska vara naturlig. Det handlar inte om att man ska vara nöjd med hur man är skapt utan det handlar mer om att man inte får göra någonting som råkar vara ett ideal. Det är inte rätt att tycka att ett ideal är fint eller att  Alla ska vara så jävla politiskt korrekta att ingen numera ifrågasätter sina egna åsikter.


Fan vad detta blev långt. Hoppas ni orkar igenom texten och att den får er att tänka till lite.