Jag har blivit riktigt kass på att uppdatera känner jag. Skyller på lov och julledighet, i guess. Sedan vi hördes sist har jag hunnit fira jul med familjen, extraknäckat som taxichaffis åt min syster och hennes vänner och kollat in mellandagsrean. Och just det, köpt en päls har jag också gjort. Men det vet jag inte om jag ska flasha med här, risken finns väl att jag kommer göra en hel del människor upprörda, och det vill jag inte. Men fin är den iallafall, varm och skön.

Annars händer det inte så mycket just nu, tar det mest lugnt så länge jag kan. Snart nyår, och efter det får det bli lite mindre fokus på shopping och fikastunder och mer fokus på skolan. Har en del arbeten osv som jag måste se till att göra klart.

over and out.

Lillejulafton, dan före dopparedan. Idag har jag sprungit runt halva Malmö och lite till. Sålt en telefon och ett linne plus handlat de sista julklapparna till min syster, fick inte tag på det jag egentligen hade velat köpa till henne. Som tur va hade jag tänkt ut några backup-presenter, ni vet jag är ganska van vid det här att vara ute i sista sekund. Men inte fan fick jag tag på mina reserv-presenter heller, så det fick bli något helt annat. Typiskt när sådant händer, lite tråkigt tycker jag.

Jag hann också gå inom Skinncity och förälska mig i en päls. Jag tycker det är jättefint med päls, fusk eller äkta spelar inte mig någon roll men det är både syrare och svårare att få tag på en snygg fuskpäls kan jag lova er.
Det här med päls är ju ett ganska så laddat ämne inom bloggvärlden (eller ja, inom alla världar egentligen). Blondinbella får hatiska kommentarer varje gång hon bär päls och även om jag knappt har några läsare alls så förvånar det inte mig om jag kommer få arga kommentarer på det här inlägget. Ett tips om man vill få kommentarer, skriv att du tycker det är okej att bära päls.

Det roliga är att många hissar goosejackor och liknande jackor och har inget emot att byta ut fuskpälsen som sitter på ex everest-jackorna till en riktig pälskant, men de dissar totalt människor som bär hela pälsar. Är det för att det krävs många fler minkar och illrar att sy upp en hel pälsjacka än vad det krävs för en liten pälskant till luvan? Att det är skillnad på att bära en liten bit päls och en hel kappa? Säg mig, är inte det lite dubbelmoral? Det är väl själva principen att bära päls man är emot och då borde det väl kvitta om det har tagit livet av en eller tio minkar? Dubbelmoral, gott folk. Dubbelmoral.

Jag är för att bära päls. Eller jag tycker att det är upp till var och en och därför tycker inte jag att man har rätt att trakassera människor som bär päls heller. Eftersom jag har en goose-jacka hängandes i garderoben så kan jag ju omöjligt vara emot päls. Dessutom är det mer miljövänligt att bära päls än att köpa syntetjackor. Så man får väl välja. Miljövänlig djurmördare eller miljöfarlig djurvän.

Btw, ta allt med en nypa salt. Ska ni komma med kritik, så varsågod. Sålänge det är kritik och inte hatiska kommentarer. För helt ärligt, det är ganska patetiskt och det är svårt att ta människor på allvar som bara spyr ordbajs.

Sådär, nu är filmen slut och jag har hunnit trycka i mig en påse popcorn och hällt i mig en flaska coca cola. Jag som inte ens dricker läsk, egentligen. Inte för att jag tycker det är äckligt att dricka läsk, men jag brukar inte göra det egentligen. Mest är det kanske för att vi aldrig har det hemma, känner aldrig något behov av att ha det hemma heller. Förrän nu, tydligen. Fast cocacola med många isbitar är löjligt gott.
Anyway, filmen var inte sådär värst bra. Fast det visste jag ju egentligen, det var ju inte första gången jag såg den direkt. Men nja, den är inte sådär värst bra tycker jag. Den lämnar ute alldeles för mycket som man får veta i boken. Så är det ju alltid när man gör filmer av böcker, det vet jag. Men det är svårt när man har läst en bra bok och vara nöjd med filmversionen eftersom man redan har en sådan tydlig bild av hur allting ska se ut och hur allting ska vara.

Nu sitter jag och kollar slutet på Love Acually och jag drömmer mig bort till London. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att flytta till London, om det inte innebar att jag hade behövt lämna allting här hemma. Men att bo där i några månader eller så hade varit underbart. London är en perfekt storstad, för trots storleken så finns den mysiga och personliga känslan kvar.
Nu ska gå upp och göra mig iordning för sängen, tänkte sova tidigt ikväll. Jag ska ju faktiskt provjobba imorgon, då gäller det att vara pigg och vaken. Bjuder på några bilder från London, nu när jag tittar på bilderna saknar jag också mitt långa hår! Tredje bilden är från Notting Hill och sista bilden är från Hyde Park.
enjoy!

Nu ska jag krypa ner i soffan med en stor filt, äta panacotta och kolla på Harry Potter och Fenixorden som går på Canal+. Jag måste erkänna att jag är en Harry Potter-nörd, har läst alla böcker och sett alla filmer. Filmerna har jag nog mest sett för att det ska vara så, de är en aning löjliga och överspelade emellan åt men böckerna älskar jag och det har jag gjort ända sen jag fick den första boken i present när jag gick i fyran eller femman.

Ohyes, det känns som min vardag börjar falla på plats igen. Alla små projekt och saker man går och oroar sig för gör att man tillslut känner sig helt matt och man orkar inte ta tag i någonting. Det kan vara stora saker som att fixa ett jobb eller lämna in ett stort projekt i skolan i tid till att hitta den perfekta julklappen eller ha sin nyår planerad. Jag har alltid en lista i huvudet på saker jag måste, ska, borde eller vill göra. När den listan blir för lång är det lättare att man hanmar i svackor.
Just nu går allting bra för mig.
Körkortet är taget - check!
Nyår är planerad - check!
Jag har fixat hela outfiten inför nyår - check!
Jag har dealat med lärare om mina försenade arbeten och inlämningar och lyckats få uppskjuten deadline - check!
Jag har kanske skaffat mig ett jobb - största checken på listan!
Fick nyss samtal av en vän som jobbar där jag har varit och sökt jobb. Hon är även mycket bra vän med chefen så hon rekommenderade mig och nu ska jag alltså dit och provjobba på söndag. Lite nervöst är det ändå. Trots att jag vet att jag kan jobbet, jag har gjort det innan och det är något jag trivs med så är det ändå på ett myss ställe, men nya kunder, nya medarbetare och ny chef - som jag i hemlighet är lite rädd för. Hon är sträng som satan. No room for mistakes alltså.

Nu ska jag gå och duka, dags för lite mat och sedan dags för lite motion.

Later!

Jag stillade mitt shoppingbegär igår genom att klicka hem dessa fina från tradera.com, 399 + 55 kr frakt and i love them!
Får hoppas de passar bara, egentligen är de en storlek för stora, men med en tjock sula i och partyfeets så man vi nog lösa det också. Annars får jag gå barfota på nyår. Eller nej, då impulsshoppar jag ett par från Bianco eller sparar pengara och tar ett par jag redan har. Egentligen borde jag verkligen inte lägga pengar på att shoppa skor till mig själv just nu, proriteringen borde vara julklappar till nära och kära. Men jag ger dessa i julklapp till mig själv. Eller som en grattis-till-körkortet present. Både och funkar finfint för mig. Dessutom har jag fått sålt lite kläder på blocket.se och imorron får jag sålt min gamla Pradatelefon. Så jag unnar mig dessa fina.
Faktist.

Klänningen jag beställde från Lipsy, remember? Annars hittar ni den här.
Den har kommit!

Fick hem avi:n sent igår, så efter uppkörningen köde jag och mamma och hämtade den. Riktigt snabb frakt, beställde den ändå från London. Iallafall, den är obeskrivligt fin i verkligheten och den sitter snyggare än vad jag trodde den skulle göra. Eftersom den är bar i ryggen kan man inte använda bh, vilket gjorde mig lite nervös. Jag har ändå en naturlig F-kupa och jag trodde inte den skulle passa och forma så bra som den faktiskt gör.
Det fick bli att ta upp den snabbt och prova den innan jag vackert packade in den igen. Det är trots allt en julklapp från pappa, så den ska ligga under granen tillsammans med alla de andra klapparna och öppnas först till jul.

Men ett litet smakprov kan jag bjuda på.

Dålig bild, men iallafall är klänningen öppen i ryggen.

Tagit med kass mobilkamera. Men snyggt sitter den!

Nu ska jag krypa ner i sängen och kanske se ett avsnitt Greys om jag inte somnar innan jag ens hunnit packa upp det. Får se om det blir skola imorgon, kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska gå eller inte.

NATTI!

Ingen har väl undgått jordskalvet här i Skåne i morse?
Nåväl tänkte att jag var tvungen att iallafall ta upp det jag också. Vid lite över sex imorse vaknade jag upp av att hela rummet skakade. Lamporna dallrade och man hörde ljudet hur metallen slog mot varandra. Fönsterrutorna skakade och hela sängen vibrerade. Jag såg allting framför mig, som tagit ur en skräckfilm eller liknande. Allt som fattades var kristallkronan i taket som dallrade sådär lite läskigt.

Alla som känner mig vet ju hur hårt jag sover, jag är praktiskt taget omöjlig att väcka och få kontakt med när jag väl har somnat. När jag var mindre bodde vi granne med en polis vars bil exploderade en natt. Halva byn vaknade, tidningar, journalister och tv-team stod utanför mitt fönster, och självklart sov jag som en sten. Så jag var själv mycket förvånad när jag vaknade imorse av att mitt rum skakade.

Somnade givitvis om direkt och gick upp vid åttatiden, körlektion.

Eftersom jag inte orkar lägga pengar för att ha med extra bilder i mina annonser på blocket, och för att jag inte har något bra bildbehandlingsprogram så jag kan krympa bilderna och skicka iväg dem till folk så tar jag och lägger upp dem här istället.
Fler bilder finns, säg bara till så lägger jag upp fler!

Det är precis vad jag behöver just nu, en jävligt hård spark i röven för att få mig att komma igång med alla mina projekt och uppgifter. Jag är trött på att vara mer eller mindre ledig från skolan varje dag, jag behöver strukturen och tryggheten att ha tre lektioner verja dag för att hålla mig effektiv. Jag klarar inte av alla dessa workshoparna, för jag går inte dit. Det blir aldrig av.
Jag har ställt klockan på halv nio varje dag för att jag har tänkt gå upp och göra något vettigt av min dag. Istället för att faktiskt gå upp så stänger jag av klockan och somnar om, vaknar någon gång vid lunch då jag äter en sen frukost. Sedan placerar jag min rumpa i soffan med datorn i knäet och allt hopp om att få någonting vettigt gjort försvinner på en bråkdel av en sekund.
Det börjar mörkna ute, klockan är snart halv fyra. Ännu en meningslös dag.
Jag har tusen saker jag borde börja på, flera uppgifter jag borde göra klart. Varför är det så satas svårt att ta tag i sig själv?
Varför tillåter jag mig själv att sumpa all min chans till att fixa det här? Varför väntar jag alltid med att avsluta saker till sista sekund, låter allt växa på hög så jag tillslut inte har en chans att klara av även den enklaste, mest simpla uppgift?

Varför detta ständiga, självdestruktiva beteende?

Endorfinkicken har nu tagit slut. Kvar är jag och min döda kropp. Känner mig totalt slutkörd efter att ha nålat i två dagar och sedan tömt mig på ett hårt pass BodyCombat. Att måla kanske inte låter så jobbigt, men det är det. Statisk muskelansträngning är sjukt jobbigt och att måla tak är något av det värsta. Självklart är det extra högt i tak så jag har stått på tå uppe på en stege och balanserat halva dagen.

Så nu ska jag krypa ner i sängen och sova. Ska varken se Gossip Girl, The Hills eller Grey's - jag ska sova. Eller ja, lite Vänner blir det alltid. Sover alltid med det igång, ställer teven på sleep så stänger den av sig själv efter någon timme.
Ska upp om mer än 9 timmar, detta ska bli skönt. Imorgon blir det ingen skola för min del, men ska däremot upp till stan och skaffa mig ett jobb hade jag tänkt. Sedan ska jag till körskolan 15.00. Kanske ska försöka klämma in ett läkarbesök där emellan?

Endorfinet flödar i kroppen! shit! Sådan här träningskick har jag inte fått på mycket länge. Hög musik som pumpar i takt med ditt bankande hjärta, flåset när du andas, mjölksyran i benen och svetten som bryter ut från varenda liten por på din kropp. Laddar inför slagen, spänner kroppen inför en spark som blandas med ett vrål när jag träffar min mentala fiende, min motståndare. Mig själv. . AARGH!

Idag är jag trött, riktigt trött. Ändå gick jag upp i morse, 20 minuter senare satt jag i bilen på väg hem till Alex. Här sitter jag nu, har varit här sedan 09.45, idag ska vi måla klart rummet. Va det tänkt iallafall.
Fastnade framför Discovery travel&living tittandes på några avsnitt Miami Ink, något husprogram och nu senast ett program om en amerikansk kock som va i Sverige. Varför lyckas man alltid fastna framför dessa kanaler? Samma som den vanliga Discovery, där kan jag fastna framför program som Så funkar det, Extrem ingengörskonst och kan sitta i timmar och totta på hur de bygger enorma flygplan eller hur Ishotellet byggs upp. Saker som jag normalt inte har ett intresse av, men det är ändå intressant att titta på och dessa dokumentärliknande program får min uppmärksamhet i timmar.

Nu ska vi dock stänga av teven och gå ut och börja måla.

Just nu är jag i extas!
Kommer ni ihåg den här klänningen jag har gått och velat ha till nyårsfesten? Den tog ju slut på Asos, så jag letade mig in på Lipsy's hemsida. Där jag jag sen suttit och suktat och räknat på priset, fram och tillbaka, hit och dit.

Och nyss så gav mamma klartecken att låna hennes Visa-kort - så nu är den beställd! Lite lustigt, jag önskade mig den i julklapp av mamma, men hon ville köpa annat till mig. Så jag önskar mig den av pappa istället. Han befinner sig just nu i Egypten på värsta lyxsemestern, så han får en trevlig överraskning när han kommer hem.

Allting blev stressigt, jobbigt och svårt. Jag kände depressionen och bestämde mig för att jag behövde en bloggpaus. Därmed dålig (läs: ingen) uppdatering alls på senaste.

Nej, skämt å sido. Jag ska inte hålla på att göra narr av andra proffsbloggare, men kunde inte låta bli.
Jag har helt enkelt inte känt mig motiverad alls, varken när det gäller skola eller något annat, därför har jag inte uppdaterat. Egentligen är det mest för att skona alla mot trångsynta, svarta cyniska inlägg, för frankley - det är inte speciellt upmuntrande att läsa.

Ska snart ge mig på att ändra designen igen, tycker inte om hur bloggen ser ut. Fast det gör jag aldrig.

Idag har jag tillbringat dagen hemma hos Alex, fixat med hennes nya rum. Spacklat, slipat, sopat och målat. Detta har gjort att jag är trött i mina armar, och axlar! Måla tak är något av det värsta, statisk muskelspänning - fy fasen!
Egentligen har jag en massa charmiga bilder från dagen, men de orkar jag inte lägga in på datorn just nu. Kameran och USB-sladden ligger ju hela 3 meter ifrån mig. Det betyder att jag måste ställa ifrån min datorn och resa mig upp.
Den där bitterheten sitter nog i fortfarande skule jag tro.

Den som kommer på tekniken att lägga in bluetooth-stöd i digitalkamerar kommer bli min gud. Eller nej, för det tror jag inte på. Ett geni isåfall.

Idag skulle jag egentligen till skolan var det tänkt. Inte för att jag skulle ha några lektioner, nej har mer eller mindre jullov redan eftersom alla våra lektioner är Workshop's.
Nej, men hade bestämt att jag skulle åka in och sätta mig och plugga i skolan för att förhoppningsvis få någonting gjort. Det är en omöjlighet att vara effektiv här hemma, jag gör bara en massa annat istället för att påbörja mina arbeten som snart ska vara klara. Tex sitter jag här, och skriver meningslösa inlägg.

Jag är så trött. Trött på allt. Alting är så grått, mörkt och kallt. Fick precis sms av min mamma som befinner sig nere i ett 24-graders, soligt Alanya. Jobbresa. Fusk.

Nu ska jag ta börja på mitt filosofi-uppdrag. Politisk filosofi, utilitarism och libertarianism. Toppen! Det värsta är nog att jag valde det själv. Kunde lika bra skrivit om abort eller något annat lättare. Men nej, självklart inte. Ibland undrar jag varför jag gör så mot mig själv. Alltid väljer det svåraste alternativet, att jag aldrig nöjer mig med det lite lättare. Det är som uppgjoirt för att misslyckas, allting. Nästan lite självdestruktivt beteende, vilket leder mig till psykologiuppdraget. Att vara självdestruktiv måste inte innebära att man skadar sig själv fysiskt genom att skära sig eller andra saker som lämnar fysiska ärr. Nej, självskada kan man göra på mindre extrema sätt. Tankemönster och tankegångar som får tillvaron att svartna. Medvetet gör man val som man vet kommer få en att rasa samman. Tar på sig för mycket så att man garanterat kommer misslyckas. Hälsosamt? Nej.

Jag ligger nästan dubbelvikt av skratt här hemma i soffan åt den här stackars tjejen som skämde ut sig duktigt mycket i fredagskvällens Idol. De flesta har nog redan sätt klippet, men jag är tvungen att lägga upp det ändå.

Detta inlägg är till dig, "Anonym" som så vänligt tog och kommenterade föregående inlägg. Kommentaren är nu raderad, eftersom jag inte tar dig på allvar sålänge du kommenterar anonymt. Jag gissar att det är samma "anonym" som kommenterade min gamla blogg as well, och nu börjar jag bli riktigt trött på dig.
Hur fan kan du tro att jag ska ta dig och dina anklagelser på allvar när du kommenterar anonymt? Sannolikheten att det inte är sant är ju ganska så stor eftersom du inte ens är kvinna nog att stå för det du säger.
Jag hoppas att du läser detta och sedan har tillräckligt mycket ryggrad för att stå för vad du säger, annars kan du lika gärna hålla käften för jag är inte ett dugg intresserad av att läsa ditt anonyma skitsnack.

Tack och hej!