Sådär, nu är jag klar! Det blev lockigt och ostyrt idag, mitt hår har ju varit lite underligt på senaste så tänkte att jag lika gärna skulle sluta arbeta emot det. Någon snabb fix med locktången och jag är klar!

Nu är jag sen.. som vanligt!

ha en underbar kväll så hörs vi imorgon!

Hejsan!

Inatt som jag 7 timmar, vilket är ovanligt länge för mig sådär på en vardag. Vanligtsvis sover jag 3-4 timmar per natt på vardagarna, sömnen tas igen på helgen. Fruktansvärt ohälsosamt att hålla på som jag gör, men på sista tiden har jag varit så stressad med skolan och kännt att jag inte haft TID att sova. Hur sjukt låter inte det?
När jag sa det till mamma igår hörde jag verkligen hur sjukt det låter och faktiskt är. Att man sover lite någon gång i veckan är väl som är speciellt ovanligt, men att man är så uppe i allting att man inte känner av tröttheten på grund av tidsbrist?

Försov mig lite i morse ändå, ingenting som påverkade skolan, men jag skulle åka in samtidigt som mamma. Hann det ändå, och stack till skolan för att ha första lektionen i Psykologi B. Fick även veta att mitt betyg i Psykologi A blev MVG - så härligt! Jag hade visserligen väntat mig det, eftersom allt jag har gjort i kursen legat på MVG (förutom en uppgift, VG+) men då är det nästan ännu mer nervöst, tänk så har den lilla smaken av lycka (som i att man lyckas) stigit en åt huvudet och det visar sig att man tror man är bättre än vad man är?

Så ikväll lägger jag skolan åt sidan för att dra ut med tjejkompisarna och bara släppa loss. Tycker att jag har gjort mig förtjänt av det - faktiskt. Visserligen innebär det förmodligen att jag inte kommer att ta igen särskilt mycket sömn och vila, då jag ska upp hyffsat tidigt imorgon, men det struntar jag i. Sitter jag bara hemma får jag ångest för att jag inte pluggar.

I NEED A BREAK!


hörs sen!

Jag har nästan försovit mig, nu är klockan 07.01 och jag ska snart ta bussen till skolan. Bussen går om 17 minuter och innan dess ska jag hinna äta upp min macka och få bukt med mitt hår som för tillf'llet ser ut såhär:

Bad hairday? Jävla svinto är det i hårbottnen. Känna som det blir uppsatt och mössa idag kanske?

Såg att jag hade blivit utmanad av söta Jenilita att svara på 6 frågor och sedan utmana 3 nya vilket jag gärna gör!

Favoritstad: London, utan tvekan!
Favoritdrink: African In från Cubana i Alanya, ingen gör den lika god! Annars; Jägermeister, iskall shot. Okvinnligt som fan ;)
Det galnaste du gjort: Ojdå, det finns så mycket! Det beror ju på hur man definierar galet...
Inom 10 år: Ska jag ha sett världen och äga en massa skor från Kurt Geiger
Favoritplagg: Räknas skor som plagg? Då ska det vara klackar, ju högre desto bättre, 10 cm är lagom. Annars, lacklights och strumpbyxor/leggings. Kör man lager på lager behöver man inte byxor ens när det är -10 grader ute.
Sjukaste drömmen: Jag har haft så många sjuka drömmar att jag knappt kan bestämma mig, men okej. En skitläskig var en gång när jag hade svårt att somna, men när jag tillslut somnade så drömde jag att jag låg och skulle sova. Allting såg exakt likadant ut som det det gjorde innan jag somnade. Teven va på samma kanal, Jonte låg brevid mig och sov exakt likadant. Sen drömde jag att jag somnade (jag drömde alltså att jag drömde) och samma sak där, allting var exakt likadant som när jag var vaken från första början. Vid fotändan av min säng hade jag en byrå där det stod en påse. Efter en stund ser jag att det inte alls är en påse utan ett grått ansikte och när jag rycker till så kommer det flygandes emot mig. Jag drömmer att jag vaknar från min dröm, och samma sak där, stirrar på påsen. När jag rör mig attackerar "det" mig och jag vaknar, på riktigt denna gången. Stirrar på påsen som står där vid fotändan. Jag låg blickstilla i en halvtimme och vågade icke att röra på mig.

Kanske inte den sjukaste, men definitivt den mest skrämmande.

Jag skickar vidare till två av minna vänner, Milly och Amanda

http://metrobloggen.se/millyssunshine
http://metrobloggen.se/amandaandersson

och sen till två tjejer som alltid brukar lämna fina kommentarer

http://carolinewahlsten.blogg.se/
http://cocksuckerwilddiva.blogg.se/


För övrigt, jaa jag lever. Anledningen till att jag inte bloggar är för att jag knappt sitter vid datorn, och när jag väl gör det så pluggar jag. Sitter jag vid datorn utan att skriva ett arbete får jag riktig ångest. På riktigt. Kan inte sova om nätterna, orolig i kroppen och stressad. Men, jag går mot ljusare tider och snart är skrivandet igång på riktigt igen. Har ett litet spännande projekt på gång vid sidan om allting också, men det tar vi sen när det blir mer aktuellt.

Nu ska jag gå och duscha, och sen sova. Imorgon börjar jag skolan 08.20 vilket innebär att jag kommer att gå upp vid 6. Kommer få högst fyra timmars sömn. Men det är normalt.

Äh, min detox får ta och börja imorgon eller något. Kan kan bara inte motstå den här goooda tallriken. Pizzan från igår tillsammans med en sallad på babyspenat, porjolök, gurka, riven morot, pinjenötter och groddar.

Hej vänner!
Nu har A och M åkt hem och jag är ensam, igen. Känns lite tomt faktiskt, de har mer eller mindre bott hos mig hela veckan och det har inte varit en lugn stund. Men samtidigt så är det ganska skönt, man behöver lite tid för sig själv ibland. Jag är en person som verkligen kan uppskatta ensamhet och jag kan sitta i timmar och bara tänka och filosofera.
På tal om filosofi så borde jag verkligen ta tag och göra klart mitt arbete. Dock är motivationen riktigt i botten och filosofi är ett ämne som kräver att man vill för att det ska bli bra och som den perfektionist jag är så måste mina skolarbeten vara perfekta innan jag lämnar in dem.

Det blev ju en sen natt igår, tror jag och M somnade framåt åtta på morgonen och vi vaknade vid två-tiden. Då blev det frukost i form av rostade mackor och pannkakor med glass. Vi lyckades att laga pannkakor utan vare sig några ägg eller någon mjölk. Till de sista pannkakorna blandade vi ner lite O'boy så det blev chokladpannkakor - supergott! Ett annat tips är att blanda i mallon eller blåbär i smeten innan man steker, hur gott som helst!

Den här veckan har varit den mest onyttiga på flera månader och jag mår verkligen inte bra av det. Sen att jag har gått upp 3 kilo på 6 dagar är galet! Inte för att jag någonsin brukar bry mig om vad vågen visar, för mig är det helt ointressant eftersom det snarare är kroppsfettet och ens värden som avgör om man är ohälsosam, men jag tänkte att det skulle vara kul och se om jag faktiskt hade gått upp någonting nu när jag har ätit onyttigheter som en gris och inte tränat någonting. Och det hade jag. Inte för att de 3 kilona syns speciellt mycket (från 49 till 52 kilo) men det känns. Jag brukar aldrig tänka på vad jag äter och jag avstår aldrig ifrån någonting för att jag är rädd att gå upp i vikt, men jag tycker inte om godis, läsk, kakor, tårtor, glass eller liknande. Eller jag tycker inte det är äckligt, men jag har aldrig någon speciell aptit eller dragning till det, därför blir det att jag inte heller äter det.
Jag är en sucker för chips och gurka. Och Ben&Jerrys räknas inte som glass. Men inte i överflöd, då jag alltid får hemskt ont i magen och mår illa av att äta mycket sådant och det har den alltid varit. Därför är min kropp inte van vid att få i sig så mycket socker, glass och skräp i den mängd den har fått denna vecka. Följande vecka får bli en detox. Några tips?

Och så har det hunnit bli lördag. Elelr tekniskt sett så är det ju söndag då klockan är över 12, men för mig är det lördag. Vaknade upp hos Jonte innan idag och var tvungen att köra nästan direkt. Jag skulle hem till min vän Bella och "jobba", packa reklamkuvert för Skånemejerier som är någonting jag gör några gånger om året. Inte världens mest spännande jobb kanske, men det är soft att sitta och titta på tv, snacka skit samtidigt som packningen utförs automatiskt. Det var inte så mycket reklam som skulle ut denna gången, så tror inte det ger så värst mycket pengar. Men det gick snabbt och just nu är jag i behov av alla pengar jag kan få inför San Diego.

Körde hem och var hemma vid nio och satte igång och plugga, jag är nu klar med Psykologi A - skönt! Har fått MVG på alla uppgifter jag har gjort innan i kursen, så hoppas att detta sista har gått lika bra.
Jag är verkligen inte bra på att vara ensam och mamma kommer inte hem förrän imorron kväll. Så Milla hämtade upp Alex och sen körde de hit och de var söta och lagade mat till mig/oss. Hemmagjord pizza - övergott! Med tanke på att vi varken hade någon jäst, mjölk eller matolja så fick de ta vad vi hade hemma. Istället för jäst tog de bikarbonat, vatten istället för mjölk och olivolja.

Nu är vi mätta och belåtna och ska väl snart spela plump och snacka goja. Det känns verkligen inte som att klockan snart är halv fyra, jag är inte ett dugg trött eftersom jag sov länge idag och om jag får gissa så kommer detta att bli ännu en lång natt - dock utan plugg och ångest. Istället kortspel och skitsnack.

Nu har jag varit vaken i cirkus 23 timmar, klockan börjar närma sig halv fem och jag är långt ifrån klar, men vet ni vad? Det skiter jag i. Det finns en gräns för hur länge man kan vara vaken och trots att jag kan vara vaken i 30 timmar och fortfarande vara produktiv så tänker jag inte göra det idag. Jag längtar efter att fova, att få lägga huvudet på kudden och bara känna hur sömnen tar tag i mig. Det känns ganska välbehövt. Sov 2 timmar inatt och klockan ringer igen vid 11.

I onsdags var det vårväder i Malmö, det kändes otroligt skönt att bara ha tjockare kofta istället för att vara helt påpälsad. Nu är det minusgrader och jag ser snöflingor falla ner utanför mitt fönster. Jävla Milla!

Jag har varit väldigt frånvarande i bloggen de senaste dagarna, jag har helt enkelt inte haft tid att blogga.
Såhär ser det ut hemma hos mig just nu. Det råder mer eller mindre kaos i allas huvuden och alla sitter och knapprar frenetiskt på tangentborden. Stress och frustation blandas med mycket skratt och dåliga skämt. Det har varit en intensiv vecka i skolan, den sista innan kurser tar slut och nya börjar. Betygen ska sättas imorgon, behöver jag säga mer?

Det här kommer att bli en låång natt..

Goddagens!
Igår hade jag myskväll hemma med Alex och Milla, vi gottade oss i allt vad onyttigheter är (pizza till middag, amerikanska pannkakor & ben&Jerrys till efterrätt, toppade allt med en påse chips och choklad), kikade lite på Idrottsgalan (Rolf-Göran skulle vunnit Jerringpriset!) innan vi körde igång vårt Laguna Beach-maraton. Vi tappade bort tiden, och helt plötsligt var klockan halv fem på morgonen och motvilligt stängde vi av teven och gick och lade oss.

Vi ställde klockan och trodde på allvar att vi skulle vakna när de ringde klockan 7. Jag vaknade visserligen, endast för att resa mig upp, hämta klockan på bordet för att ta med den tillbaks till sängen och lägga den under kudden. Sådär gör jag jämnt, ligger med handen på snooze-knappen och när den ringer trycker jag av den innan jag riktigt hinner vakna. Så det blev ingen skola idag heller, vilket ger mig lite ångest. Jag hade visserligen bara en lektion i Samhälle B, första lektionen då man går igenom kursplanen och betygskriterierna och lite sådant, så vi missade väl egentligen inte så mycket. Men bara det faktum att vi inte var där, utan att vi sket i det och sov som tre 14-åringar ger mig alltid lite ångest.

Till pannkakorna drack vi supergott äppelte från Turkiet, köpte hem en stor påse när jag var där för något år sedan. Verkligen hur gott som helst och det håller i evigheter.

Vi hade dåligt med sylt i kylskåpet, så vi tog Ben&Jerrys istället - det här är den godaste glassen som finns!

Sedan tror jag att vi alla drabbades av någon form av sockerkick och vi blev enormt fnittriga. Skrattade högt och länge åt Björn Ranelid och hans "ströösockerrrrr" (kolla in http://elinwrites.blogg.se/2009/january/1537-skaneland.html) och sedan satt vi och hade roligt åt en massa kontaktannonser i tidningen.

Milla:"Slank 51-årig transvestit söker dig som är ung, slank, feminin, gärna transa eller ts, man söker man för vänskap"

Jag:"Haha, vänskap, in my ass!"

Humorn var på låg nivå kan jag tala om.


Nu har de kört hem och det är dags för mig att ta tag i lite nödvändiga saker. Ska skriva ett arbete i Psykologi om självdestruktivitet, det ska redovisas imorgon och jag har inte börjat än. Som vanligt. När ska man lära sig att börja i tid?

Jag är inte alls nöjd med schemat, tycker vi har alldeles för lite lektioner. Jag kan inte vara effektiv om jag bara har en lektion om dagen, det går bara inte. Hade hellre haft fler lektioner om dagarna och ledig en hel dag. This sucks.


Nu ska jag köra och handla med Alex.

Sådär, nu har jag varit inne i Vellinge och hämtat ut mitt busskort. Det var nära att jag glömde bort det idag igen, och med tanke på att jag sov så länge så hade jag lika gärna kunnat missa det. Men blev påmind när jag hämtade posten i morse, av någon anledning.

Nu ska jag sätta mig och skriva lite på något av mina 750 miljoner arbeten. Okej, överdrift. Men det är en sådan där dag. en dag då jag gillar att överdriva saker för att allting ska låta lite mer spännande. Anyway, senare ikväll kommer nog Alex hit så blir det att vi lagar mat och mysa framför några säsonger av Laguna Beach. Man får ju kramp nu när det är säsongsuppehåll av The Hills ;)

Någon mer än jag som missade detta i lördags?

Tydligen en bolid, en meteor som brinner upp i atmosfären. Först jordbävningen, sedan detta? Snart kommer väl... wait for it... aliens! (oh snap!) Jag missade iallafall detta ljusfenomen. Någon som såg det?

.. sitter jag och avnjuter min frukost samtidigt som jag bläddrar lite i tidningen. Eller ja, frukost och frukost. Snarare lunch. Jag kom inte upp i morse, vilket resulterade i att jag inte varit i skolan. Nu i efterhand gör det inte så mycket, min enda lektion jag skulle ha haft idag visade sig vara inställd eftersom där bara kom 3 personer. Men det är fortfarande inte bra att jag inte kommer upp av mig själv. Jag är 19 år, för guds skull.

Idag väntar en ganska så tråkig dag. Jag ska snart klä på mig och åka in till Vellinge för att hämta mitt skolbusskort, sedan ska jag hem igen för att sätta mig och plugga resten av dagen. Spännande? Inte speciellt. Dock nödvändigt.


Later.

Sitter och bläddrar mellan kanalerna och fastnade på Animal Planet, som alltid. Jag verkligen älskar den kanalen. Antar att jag tycker om djur eller något. Men jag tycker att det är något magiskt över Afrika och de programmen man får se därifrån. Ni anar inte hur mycket jag vill åka dit, helst Kenya eller Sydafrika. Min mamma var i Kenya förra vintern och hon sa att det var det häftigaste hon någonsin har gjort!

Men det var inte det jag skulle säga. Vet ni att en noshörning väger runt 50 kilo när de föds? Det är ju för fasen som att trycka ut hela mig och lite till. Dessutom verkar de inte vara speciellt mjuka djur utan väldigt kompakta.




Nu ska jag ta ut soptunnan eftersom sopbilen kommer tidigt imorron bitti. Efter det ska jag gå och lägga mig. Ingen medicin gör att jag helt plötsligt blir trött vid normala tider. Det finns kanske hopp trots allt,att jag ska komma upp imorron.

Som om att inte min monstermiddag räckte innan så var jag tvungen att äta lite till. Det blir lätt så när jag inte tar min medicin. Då frossar jag i mat.

Som jag nog nämt innan så har jag ADHD som jag medicineras för. Medicinen är baserad på ett ämne som man kan likna vid amfetamin som gör att jag inte känner av behovet av mat eller sömn som jag borde. Aptiten försvinner också något, eftersom jag aldrig känner mig hungrig. Det är depottabletter och verkar unrdefär i 12 timmar. Ända gångerna jag känner mig riktigt hungrig är på morgonen, då har tabletten från gårdagen slutat verka, och när jag glömmer bort eller struntar i att ta medicinen pga att jag vaknar för sent.

Idag sov jag till 4, vilket innebär att om jag skulle tagit min medicin då så skulle den slutat att verka vid 4 på morgonen. Jag skulle alltså inte varit trött från tidigast 4 imorron bitti vlket inte är så bra då jag ska till skolan några timmar senare. Så idag äter jag extremt mycket. Det är verklige inte hälsosamt, för att jag slutar inte äta fastän jag är proppmätt. Jag har en enorm aptit och jag äter hela tiden för att jag är sugen på 30 olika saker.

Nyss har jag krängt en skål yoghurt med varma hallon och blåbär. Jag tog ut bären från frysen innan då jag hade planerat att ha dem till frukost imorgon, men det gjorde mig så himla sugen att jag var tvungen att ta lite av det redan nu ikväll. Det har resulterat att jag nu ligger med magknip i soffan och tycker synd om mig själv, samtidigt som jag funderar på om vi inte har lite chips i skafferiet.

Som jag skrev innan så skulle jag ju gå iväg och laga mat. Det tog faktiskt lite tid, men det är bara för att jag inte har någon tidsuppfattning när det gäller att laga mat så jag börjar alltid i fel ända med att göra alla småsaker som jag lika gärna hade kunnat göra medan jag väntade på att någonting annat ska bli klart.

Anyway, idag fick det bli kycklingfilé som jag först stekte lite snabbt i en stekpanna. Sedan fyllde jag dem med crème bonjour vitlök och lindade in dem i bacon och sedan in i ugnen en stund. Till det fick det bli en couscous-röra med lite grönsaker.

Jag tycker det är sjukt kul att laga mat, men jag går alltid och småäter under tiden jag lagar det, så när jag väl sätter mig ner och ska äta så är jag oftast redan mätt. Den här gången stod jag och åt couscous över spisen medan jag väntade på att kycklingen skulle bli klar i ugnen.
Jag lagar heller aldrig mat efter recept, utan jag hittar alltid på lite och testar mig fram till vad jag tycker är gott. Antar att det är någonting jag fått efter mamma. Min mamma är faktiskt riktigt fenomenal i köket, men använder aldrig recept. Fast jag är inte ens hälften så duktig på mat som hon är. Antar att det är en fråga om generation. Min mamma har aldrig varit uppväxt på snabbmat, framför allt för att det inte har varrit lika tillgängligt för henne. Därför tycker jag det är kul att laga mat. Och nu menar jag inte bara nudlar och makaroner&falukorv.

Hej bloggen!
Jag har inte uppdaterat på några dagar, och om jag ska vara ärlig så är det för att jag inte har haft lust till det. Saken är ju den att om jag inte har någonting vettigt att skriva så är det ju lika bra att strunta i det.

Nu har det hunnit bli söndag och jag är numera ensam hemma i en vecka. Igår åkte min mamma och hennes sambo ner till Österrike för att åka skidor i en vecka. Mysigt!
Jag tycker inte om att vara hemma själv. Inte för att jag egentligen tycker det är läskigt eller så, jag kan faktiskt tycka det är riktigt skönt att vara själv ibland. Men det är så fruktansvärt tåkigt. Ingen att prata med, ingen att tjaffsa med, laga mat helt själv och ingen som påminner en att man kanske borde gå och lägga sig.
Dessutom är det skillnad på att vara själv och att vara ensam.

Jag är absolut inte mogen att flytta hemifrån, eller åtminstonde inte att bo själv.


Well, nu kurrar magen så det är dags för mig att gå ut i köket och se vad jag kan laga för något gott.


Later!

Vad är egentligen en rättvis värld?
Om vi låtsas att vi inte är födda än och att världen inte finns. Ditt jobb är att skapa en rättvis värld och fördela alla resuser så som du tycker är rättvist, men du vet ännu inte vem du kommer att bli när du föds. Du vet inte om du kommer att födas i Afrika eller USA, om du kommer vara lång eller kort. Du vet heller inte om du kommer att födas med ett handikapp eller om du kommer att vara enormt talangfull.
Är det mest rättvist att fördela alla resurser exakt lika? Ingen har mer pengar än någon annan eller fler tillgångar än någon annan. Många skulle säga att detta är rättvist.
Men är det verkligen det?

Lika möjligheter kan leda till ojämnlika inkomster, eftersom somliga har talanger andra saknar. Men om man ger alla lika inkomst kan detta leda till olika välfärd, eftersom somliga människors behov av extra stöd är större än andras.


Detta är vad mitt filosofiarbete går ut på. Jag ska analysera utilitarism, liberterianism och Rawls teorier. Förvirrande?

Goddagens!
Egentligen ska jag inte blogga alls då jag verkligen borde fortsätta skriva på mitt arbete, men ibland måste man het enkelt ta en liten paus. Kollade runt lite bland bloggar och hittade detta klippet om skånska dialekter, bara för skön!

Fast jag har svårt att veta var jag ska placera mig själv på denna karta över skånska dialekter. Jag har ju faktiskt inte bott i Höllviken mer än 1,5 år. Förresten så ligger Höllviken på den där lilla spetsen längst ner i vänstra hörnet av Skåne.

God morgon!

Igår tänkte jag att jag skulle trotsa min förkylning och åka till skolan idag, men när jag vaknade så var jag inte riktigt så säker på att min idé var särskilt smart. Kändes mer som att jag bara skulle förvärra allting, så jag gick och lade mig igen och sov några timmar till. Skönt.

För tilfället är mitt liv väldigt tråkigt känner jag. Allt jag gör är att plugga, sova och klaga på att jag mår dåligt. Sorgligt. Men.. thats life i guess. Nu blir det mer filosofi, yey!

För inte så längesedan, närmare bestämt i slutet av december skrev jag ett inlägg om skor. Vet inte om ni har kollat så långt bak, men iallafall hittar ni inlägget här. Spana nu in de ultrasnygga skorna längst ner till vänster, de rödbruna med nitar som jag ville beställa till nyår men som aldrig blev av. Okej.

Spana nu in vilka skor Whitnet Port från The City valde att ha på sig på ett stort event i det senaste avsnittet. Det är lite kul att jag spanade in dessa just dessa innan jag sett dem på någon "kändis" och nu valde alltså Whitney, som är lite av en stilikon för många, på senare tid även för mig, att ha samma skor på sig.

Puh, nu får det räcka för ikväll.
Tycker att jag har varit sjukt duktig om jag får säga det själv, politisk filosofi är inget lätt ämne att ta sig an och även om jag tycker det är sjukt kul och väldigt intressant så är det ganska frustrerande att diskutera med sig själv, speciellt när det inte finns ett definitivt svar som är rätt. Man kan vända ut och in på allting och när man väl tror att man förstår vad det går ut på och när man är övertygad om att man har hittat ett sammanhang så läser man vidare och upptäcker att allt det man nyss kommit fram till omöjligt kan vara det bästa svaret. Ungefär som att bygga ett korthus och dra bort det understa kortet. Man riktigt ser hur allting bara rasar och jag har varit väldigt nära på att bara ta och riva sönder mina papper till små, små bitar och ta med mig dessa till skolan imorgon och sprida ut dem som konfetti över matsalen under lunchrasten.
Sa jag att jag ibland kan vara något överdramatisk?

Trots att jag inte skrivit någonting på den riktiga texten av mitt arbete så har jag läst igenom mina 81 sidor och hittat en struktur. Jag har gjort upp en mall som jag ska basera mitt arbete på, skrivit rubrikerna till de nya styckena och kort vad de olika styckena ska innehålla. Så att skriva själva texten kommer gå hyffsat snabbt, jag älskar ju att skriva och när jag väl vet vad det är jag ska skriva så går det undan. Det är allt förarbete som tar tid och det svåraste är att börja skriva på en tom sida. Var början man lixom?

Imorgon ska jag trotsa min förkylning och ändå sticka till skolan, i need it. Så nu blir det bums i säng, ska nog se lite av The City innan jag somnar men tvivlar på att jag orkar se Gossip Girl.

Nu ska jag ta min räddare i nöden, nässprayen och krypa till kojs.

Det blir lätt att man glömmer bort att äta när man väl kommit igång med pluggandet. Klagade ju på att jag hade ont i huvudet när mamma påminde mig om att jag inte ätit någonting sedan frukost imorse vid nio-tiden. Smart, Elin!
Så nu sitter jag och äter mammas goda thaimat och passar på att visa ännu ett klipp från filmen Bolt. Ja, jag vet att det är ett himla tjat om Bolt, men jag har fullkommligt fastnat för den filmen och duvorna är så himla roliga. Verkligen min typ av humor!

"- Wait for it..."
"- Aaliiens!"
"- Oh snap!"

Jag kan inte förklara hur mycket jag skrattar!

Goddagens bloggen, läget idag?
Själv håller jag på att dra på mig en kraftig förkylning, förstår genast varför jag kände mig så matt och låg igår. Trots mitt snörvlande gick jag upp idag och stack iväg till skolan, fock låna mammas bil idag så det kändes inte lika hemskt. Jag gillar ju annars att åka buss, men när jag är förkyld så känner jag inte alls för att trängas med en massa människor. Att behöva nysa på en proppfull buss är inte någon höjdare kan jag lova.

Väl i skolan hade jag ju inga lektioner, men det var en del småsaker jag behövde fixa. Bland annat nya inloggningsuppgifter till "porten" på skolan så jag kommer åt mailen och sådant. Fast för tillfället fungerar den inte ändå. Efter skolan körde vi upp till stan, kollade lite i affärer och sedan stack vi och tog en gratisfika på café Mys.

Nu är jag äntligen hemma och jag ligger inne med en mördande huvudvärk och helst av allt skulle jag bara vilja bädda ner mig i soffan och låta mamma pyssla om mig, men det har jag inte tid med. Tänkte sätta igång med mitt satans filosofiuppdrag och få det klart, en gång för alla så jag slipper ha det efter mig.

Under tiden kan ni väl ge mig tips på några bra bloggar?

Nu ska jag krypa ner i sängen och se Bolt igen samtidigt som jag ska försöka sova. Det blir fjärde gången jag ser filmen nu, den är bara FÖR söt och riktigt rolig. Imorgon ska jag till skolan, äntligen! Dessvärre har jag inga lektioner men jag tänkte köra in och fixa lite saker, bland annat mina nya inloggningsuppgifter och sådant.

Sitter och funderar lite samtidigt som jag småsjunger med i M.I.A - Paper Planes, som för tillfället är min nya drog när det kommer till musik. Får låta The Killers vila lite, vill inte tjata ut det nya albumet allt för snabbt.
Egentligen borde jag plugga. Verkligen. Men det känns så otroligt långt borta.
Jag har inte varit i skolan på snart en månad och för de flesta är detta en drömtillvaro och jag vet många som hade velat byta plats med mig. Jag avskyr det.

Fast det är lite mitt eget fel också. Jag saknar en naturlig form av självdisciplin och behöver en lärare som sitter barnvakt åt mig under tiden jag gör mina skoluppgifter. Ungefär som ett dagisbarn med DAMP. Men jag är ju faktiskt inte långt ifrån. Jag har inte DAMP, men visst är jag ett bokstavsbarn.

Att jag fick reda på min ADHD-diagnos var det absolut bästa som har hänt i hela mitt liv. Det innebar en sorts förklaring för både mig och min familj. Det innebar att mitt förvirrade och oengagerade beteende inte berode på felaktigheter i mammas uppfostrande eller att jag bara var dum i huvudet utan nu fanns det helt plötsligt en anledning och förklaring till varför jag var som jag var.

Jag fick min diagnos för 2,5 år sedan. Jag gick i ettan på gymnasiet, för andra gången. Första skolan var totalt fel för mig då den innebar att man var just tvungen att besitta de egenskaper som jag aldrig haft. Självdisciplin, egen ansvarskänsla och självförtroendet att klara saker på egen hand. Tidigare hade inte detta varit någonting som jag behövt ha användning för, då grundskolan har allting förberett och bestämt, så varför skulle jag ha lärt mig detta?

Min diagnos har inte bara inneburit förståelse för dessa saker utan jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Jag har aldrig tidigare haft en sådan enorm självkännedom som jag har nu och jag otroligt medveten om mina styrkor och svagheter och då menar jag inte t.ex. att jag är bra på svenska men dålig på matte. Jag menar de som är lite svårare att inse. Saker som man gärna vill vara bra på och ofta tror man att man är bättre än vad man just är. Det är nog min starkaste egenskap. Jag är otroligt medveten om mina dåliga sidor. Min svagaste egenskap är nog att jag är alldeles för lat för att ta tag i dem.

Om vi går tillbaka till det här med att man tror att man är bättre än vad man egentlgen är. Jag avskyr bloggare som skriver bra när det gäller grammatik och meningsbyggande, men som har noll koll när det gäller särskrivning! Jag är medveten om att jag ibland skriver ihop ord, t.ex. iallafall, såklart, sålänge osv. Men jag skulle aldrig förmå att skriva själv kännedom, tåg resa osv. Det kliar i hela kroppen på mig. Installera ett stavningsprogram, eller skriv alla era texter i Word innan du publicerar dem på bloggen, gör någonting!

Jag märker att det jag skrivit hittils är ganska så osammanhängande och bevisar tydligt att det kan vara bra att veta vad man ska skriva innan man börjar. Man bör ha en poäng men texten, en bra slutsats, en frågeställning man ska svara på. Det märks tydligt att jag saknar denna för tillfället.

Idag sov jag på tok för länge, vaknade inte förrän 16.30. Ändå gick jag inte och lade mig så sent igår, vid två tiden vilket är för mig ganska så tidigt. Men så är det väl när man inte har någon anledning att gå upp.

Fem minuter efter jag gått upp ringde mamma. Det är alltid så, ganska skumt faktiskt. Jag kan sova hur länge som helst, oavbrutet i 16 timmar om jag får tillfälle att göra det. Sen vaknar jag helt plötsligt och är klarvaken. Inom några minuter ringer alltid mamma, eller så kommer hon hem. Det är som om någonting i mitt undermedvetna vet om att hon är på ingång och det gör att jag vaknar.
Inatt har det hänt lite saker iallafall. Min mammas sambo, som är på jobbresa i Sundsvall fick åka in till sjukhus inatt för att han knappt kunde andas. Han har varit förkyld och inatt fick han alltså problem och fick ingen luft. Men han mår iallafall bra nu så det var ingen större fara.

Min syster har fått en mardrömsstart på sin resa. Fick ett samtal imorse av en supertrött Anja som berättade att hon hade kommit fram som hon skulle, dock utan bagage. Ena väskan hade tydligen aldrig kommit med planet så den finns kvar i Köpehamn och den andra väskan försvann i mellanlandningen i Seattle. Spårningsnumret hon har fått är för kort, 8 siffror när man behöver 10 och när vi har försökt ringa till SAS's kundtjänst så blir vi bortkopplade.
Hoppas att det löser sig och att väskorna kommer fram snart!


Idag skulle jag egentligen ha hämtat ut mitt skolbusskort, men det hade jag totalt glömt bort och eftersom jag kom på det när klockan var 19.00 så var det ju kört. Får ta det om en vecka istället, suuck. Dessutom känner jag mig stressad eftersom jag inte är klar med mina skolarbeten och imorgon ska jag till skolan. Tur i oturen, vårt mailsysten krånglar så alla deadlines är framflyttade 3 dagar.

Ta hand om er!

Jag skulle egentligen ta och lägga upp ett inlägg fullt med en massa bilder från idag, men antingen är det mitt internet eller blogg.se som segar, för det går knappt att ladda upp en bild. Så det får bli imorgon eller något.

Jag känner mig matt och trött, det går ingenting bra på TV så jag tänkte slänga mig i sängen och se på Bolt - ni vet den nya animerade från Disney? Man fick se ett litet klipp från filmen under Kalle Anka på julafton. Den har premiär i Sverige 6 februari, men som vanligt så orkar jag inte vänta och har redan sett den och jag älskade den! Synd att den hade premiär i USA 2008, det gör att den konkurrerar med Wall-E om årets bästa animerade film - annars hade den lätt vunnit.

Klippet jag såg på julafton gjorde mig inte så imponerad och det är absolut inte den bästa biten av filmen. Såg precis trailern på sf.se och nu slog det mig varför jag inte gillade den på julafton. Dubbad.

Ska ni se den här filmen, vilket jag verkligen rekommenderar er att göra, så snälla - se den på engelska! Det blir bara inte lika bra annars.

Hittade detta klippet och det är såhär filmen börjar..

Hur kan man inte tycka om den med en sån här början?

För några timmar sedan var vi och vinkade av min syster på Kastrup i Köpenhamn. Det har varit en riktigt mysig dag, startade med brunch på ett mysigt litet café här i närhet där vi satt länge och åt och skrattade åt allt möjligt. Sedan var det hem, packa det sista och bege sig över sundet till flygplatsen. 5 månader ska hon vara borta, men vi kommer att ses innan dess. Om allt går som planerat så åker jag dit i början på mars och stannar två veckor. Ska åka dit med pappa och vi tänkte ta en vecka i San Diego hos Anja, den andra veckan ska vi hyra en bil och åka runt lite. Jag ser verkligen fram emot det, och jag längtar!

Igår bad jag ju om ursäkt för dålig uppdatering och lovade att det skulle bli bättre. Well, idag var ingen sådan dag.
Som jag säkert har nämt tidigare så ska min storasyster flytta till USA imorgon, närmare bestämt till San Diego för att plugga på SDSU i fem månader.
Visserligen flyttade hon hemifrån för några år sedan, men sedan några månader tillbaka har hon bott hemma under tiden hon hyr ut sin lägenhet, mest för att spara pengar innan hon åker och inte bara under tiden hon är borta.
Anyway, under den tid hon har bott hemma igen har vi kommit varandra riktigt nära. Vi var nära innan också, men det är lite speciellt när hon flyttar hem igen efter att ha bott hemifrån i några år. Det känns som man har spolat tillbaka tiden 5 år.

Så jag hoppas att ni förstår att jag vill spendera sista kvällen med familjen. Om jag har lyckats få lite nya läsare under den senaste veckan så hoppas jag att ni inte glömmer bort mig och att ni tittar in igen. Förhoppningsvis är jag snart tillbaka med en massa nytt.

Sålänge kan jag ju ta och visa upp mina nya boots från Vagabond som jag köpte i fredags. Har ju varit sugen på ett bar bikerboots ett tag. Dessa kommer ifrån Nilsons och kostade 599:-, originalpris 1099 :-

Har varit vaken och uppe sedan kvart i nio, ätit en lång frukost och sedan har jag suttit här vid datorn i väntan på att Alex skulle vakna så jag kunde möta henne i stan. Nu sitter jag här och är som vanligt sen, hur lyckas jag? Jag hade all tid i världen när jag gick upp i morse, sen öppnar jag datorn och är fast.
Nej, men jag hittade en blogg som skrivit någonting om Grammisgalan och om Kleerups beteende och på något sätt järmförde han artisters droganvändade med idrottsstjärnor som dopar sig. Så jag var bara tvungen att skriva och berätta att sådär kan an ju faktiskt inte göra eftersom det inte är samma sak. Om man bortser från det faktuk att det faktiskt är olagligt och kanske även moraliskt fel så finns det fortfarande olika spelregler och olika villkor för vad som är okej inom respektive bransch.

Nog om detta, nu måste jag faktiskt ta och bege mig. Jag som hade så mycket tid är som vanligt sen. Tidsoptimist är vad jag är.

Hörs sen!

Idag blev det många långa inlägg då tankar och känslor har haft party i huvudet på mig. Hoppas ni läser ändå.

---

Jag tror jag har kommit på det. Jag är långt ifrån säker, men det är min bästa gissning iallafall.
På vad som gör en blogg bra, alltså.

Egentligen tror jag inte det handlar så mycket om själva bloggen, för vad vi definierar som bra är så himla olika. Nej, det måste vara något annat, någoting speciellt. Någonting hos personen bakom bloggen.

Ikväll satt jag som vanligt och läste igenom nya inlägg på bloglovin när jag kom in på Stina-Lee. Jag har läst Stinas blogg i ungefär ett år, give and take. Inte följt den förrän i somras, men tidigare har jag då och då tittat in och läst. Periodare, ni vet. Det har alltid funnits någonting hos den där tjejen som man fastnar för, någonting mer än hennes fina personlighet och varma sätt. När jag läste det här inlägget förstod jag varför.

Stina har förmågan att inte bara inspirera, utan beröra. Jag vet inte om det är innehållet i hennes text eller sättet hon skriver på som får mig att bli så berörd. Kanske en blandning, vad vet jag? Det viktiga är inte hur hon gör det utan att hon gör det.

Att kunna skriva bra för mig alltid varit väldigt viktigt. Eller nej, fel. Att kunna uttrycka mig har alltid varit viktigt. Både när det gäller tal och skrift. Det är så vi kommunicerar med vår omgivning, oavsett om vi använder bloggen, ett mail, ringer ett samtal eller använder teckenspråk så är det fortfarande ord. De är bara olika medel vi använder för att förmedla det vi vill säga med våra ord.

Jag satt med gåshud på kroppen och tårarna brände långt bak någonstans. Jag var tvungen att skicka iväg en kommentar, på något sätt låta henne veta hur mycket hon berör. Jag var tvungen att göra någonting. Orden bara flög ut ur mitt huvud och ner på tangenterna. Inte ett enda tvekande, inte en fundering för att hitta de perfekta orden för att beskriva min känsla. Det var ingen lång kommentar, några rader eller så. Kort. Rakt. Ärligt

Och vet ni vad? Hon svarade mig.

Skriver jag detta för att jag är stolt? Kanske. Skriver jag detta för att skryta? Nej.
Jag blev bara så glad och det är för någonting som egentligen inte har med bloggar att göra. Men av alla kommentarer hon får, så stack min ut tillräckligt mycket för att hon skulle svara. Och inte bland hennes egna kommentarer, hon svarade till mig, till min blogg och min mail. Det ger mig precis den självförtroendeknuff jag behöver. Fastnar jag i skrivandet tappar jag bort mig själv.
Jag är inte stolt för att en känd bloggerska kommenterat för det faktum att hon är känd. Jag är stolt för att jag vet att hon inte svarar på alla kommentarer hon får och bevisligen så fanns det någonting i mina ord som hon tog åt sig av och kanske, bara kanske lyckades jag beröra henne på samma sätt som hon berörde mig.

---

Godnatt bloggen! Imorgon tänkte jag vara lite mer underhållande och inte så djup. Det finns en gräns hur mycket man orkar läsa och hur mycket man orkar fundera och gräva ner sig i tankarna. Går allting som planerat så är det shopping som gäller imorgon, åtminstonde blir det mössan från Monki och om mami är snäll så kanske även ett par skor. Beror på hennes humör imorgon.

Skola har jag inte förrän tidigast tisdag nästa vecka. Då har jag haft jullov i en månad, minst.
Så imorgon blir det stan, shopping och sen hem och städa. Och plugga.

NATTI!

Sådär, nu ska jag försvinna några timmar igen. Ska iväg för lite motion och kvalitetstid med mor min.

Jag har försökt att fixa så att jag kan mobilblogga, tänkte att eftersom jag ändå har haft en "bloggmobil" (Nokia E71, Smartphone) i några månader och jag är hyffsat aktiv i bloggen så kunde jag lika bra fixa igång det också. Men jag har inte fått det att funka. Jag har fyllt i mitt nummer här på blogg.se, men jag får aldrig något verifierings-sms. Det står att det ska vara skickat, men det har fortfarande inte kommit. Jag har kollat numret flera gånger och det är rätt. Någon som vet vad som kan vara fel?

Jag älskar att åka buss, det är min paus från verkligheten. För mig är det en stund där jag verkligen kan sitta ner och inte göra någonting, det är den stund jag har tid att vara ensam med mina tankar. Jag brukar plugga in hörlurarna och sätta igång iPoden och efter en stund försvinner jag från omgivningen och bara tänker. På allt möjligt. Det är sällan man har tid att sätta sig ner och bara tänka, eftersom man ofta känner sig stressad och det brukar finnas så mycket annat som distraherar en. TV, dator, en tjatande mamma och ett skolarbete som väntar. Skulle jag sätta mig i soffan utan att göra någonting och bara filosofera skulle jag snart börja känna mig rastlös eftersom jag vet att egentligen borde jag lägga min tid på något som är viktigare. Men när jag sitter på bussen, antingen på väg in till stan eller hem så är jag ändå på väg. Jag kan koppla bort allt och inte göra någonting samtidigt som jag kommer någonstans.
Visst hade jag kunnat vara effektiv och plugga på bussen eller göra någonting annat vettigt med min tid, men jag väljer att inte göra det. Just därför att jag känner ett lugn av att låta den tiden på bussen vara min egen tid. Blondinbella pratar om samma sak, fast hon väljer att göra det i en taxi. Min ekonomi tillåter inte det, och för mig går bussen utmärkt. Men samtidigt förstår jag henne. Ofta hon hade kunnat koppla bort stressen genom att åka kommunalt när det säkert sitter folk och smygtittar på henne, viskar och pekar. Hon är ju inte direkt anonym.

Men oj, det var ju egentligen inte detta jag skulle skriva om. Jag har en tendens till att snurra iväg. På samma sätt som jag försvinner när jag sitter på bussen så kan jag försvinna när jag skriver. Det jag skulle skriva om handlar visserligen om bussåkande. Jag tycker alltid det är roligt att iakta människor, inte stirra utan bara diskret titta på dem. Försöka lista ut varför kvinnan brevid mig på bussen ser så glad ut osv. Ni fattar.
Idag när jag gjorde just detta så hoppar det på en ung kille, kanske 17-18 år gammal och sätter sig brevid en kvinna på sätena framför/nedanför mig. Jag satt precis där övre,bakre delen av bussen börjar och satt därför lite högre upp.
Iallafall, jag tittade ut genom fönstret ett tag och när jag vände mig framåt igen så hade kvinnan somnat och hon började sakta att ramla närmre och närmre den här unga killen. Killen blev lite förvånad men vågade inte riktigt väcka kvinnan. Han blev mer och mer obekväm i situationen och för varje centimeter hon kom närmre så lutade han såg längre och längre ut mot gången.

Idag har jag haft en riktigt härlig dag i stan med några vänner. Det var egentligen tänkt att jag skulle åka hem tidigt från Jonte för att sätta mig och plugga hemma, men jag vet att det är lönlöst. Jag är inget fan av att gå upp tidigt (som om någon skulle ha missat det) och ska jag komma upp så måste det vara för att göra någonting viktigt (läs: roligt). Så igårkväll bestämde jag, Alex och Milly att vi skulle träffas uppe i stan för att äta frukost och snacka lite skit.
Sagt och gjort, kvart över nio tog jag bussen från Trelleborg för att möta upp de andra vid tiotiden. Satte oss på Espresso House och där satt vi sedan i några timmar. Utomhus. Mina tår tappade känseln efter en timme och jag var nära att välta hela bordet med min fot för att jag inte kände att jag slog i det. Men så kan det gå.

Sådär bloggen, nu hade jag tänkt att min pojkvän skulle få slippa vänta på mig mer, dags att stänga ner datorn. Jag kommer inte att ha med mig den dit, så jag tycker att det finns mysigare saker att göra än att jag ska blogga. Men, fortsätt kommentera , tipsa om intressanta bloggar och tävlingar för ni vet hur glad jag blir, så hörs vi imorgon!

Gor morgon! Eller god middag kanske?
Som ni ser så gick det inte bättre att gå upp idag, man jag skyller det på min näsa. Jag vaknade av klockan vid tio-tiden och precis när jag skulle gå upp så fick jag näsblod. Jag får det ganska ofta, så det var ingen större förvåning, men jag valde att lägga mig ner och vänta tills det hade slutat. I min väntan lyckades jag såklart att somna och jag sov ända tills mamma ringde upp och väckte mig för ungefär en halvtimme sedan.

Nu sitter jag och ska hugga in på min frukost samtidigt som jag läser tidningen och lyssnar på The Magic Numbers - Mornings eleven. Inatt har det snöat och solen får hea trädgården att glittra. Jag måste till och med rulla ner så att jag inte blir bländad!

Alla andra kör dagens outfit, jag kör dagens frukost!
Jag är en periodare, speciellt när det gäller frukost och jag snöar då in på något speciellt och detta blir allt jag äter till frukost, lunch etc. Just nu är det tunnbröd, vilket är väldigt underskattat! Man kan göra så mycket mer än bara bre på smör, socker och kanel. Till frukost gör jag en tunnbrödsrulle fylld med bladspenat potatissallad, marinerad rostbiff, torkad lök gurka (of course!) och lite tomat. Salt och peppar på det och det är klart! En annan favorit är bladspenat, remouladsås, rökt kalkon, torkad lök och grönsaker. Det finns hur många varianter som helst och eftersom jag alltid är svinhungrig när jag vaknar så brukar frukosten bli det mest ambitiösa målet under dagen.
Till min rulle blev det lite rött Rooibos te från Systrarna Grene och tropisk nectar. Johan glast på förstasidan av B-delen i Sydsvenskan, härligt!

Nu ligger jag med datorn i sängen och ska se det nya Gossip Girl-avsnittet från USA, spännande! Efter det blir det att kolla det nya avsnittet av The City. Förresten, är det någon som vet när The Hills börjar att gå igen?

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i godis och liknande, och isåfall ska det vara chips och möjligtvis micropopcorn med smörsmak. Istället för godis äter jag gurka, mycket godare och framförallt är det nyttigt! Innehåller nästan bara vatten, och är väldigt energisnålt, passar perfekt för mig som ofta blir sugen på att tugga och småäta såhär på kvälle och natten. Lte örtsalt på en gurkhalva är oslagbart! Och ja, de skrattar åt mig här hemma för det.

Hörs imorgon!

Då var det dags för ännu en säsong av Top Model, cycle 11 hade premiär på TV3 tidigare ikväll kl 20.00. Visserligen har jag redan sett hela säsongen då jag laddade ner den från USA i höstas så jag vet vem som vinner, men jag tycker det är kul att kolla på det igen med mamma och syrran. Vi har alltid gjort det, det är liksom lite vår grej att tilsammans krypa upp i vars en soffa med en kopp te, kakor och kolla på Top Model. Kommer sakna det senare.

Kollar ni på Top Model, och vad tyckte ni såfall om kvällens premiär? Har ni någon favorit ännu?

Sånt här gör mig glad! När jag loggar in och ser att jag har fått en massa kommentarer, bara idag också! Antalet unika har stigit från ca 8 till 30, på bara en dag. Det tycker jag är kul!

Mitt mål är absolut inte att bli någon storbloggare och det är inte därför jag bloggar. Jag gör det för jag tycker det är kul och för att det är ett socialt verktyg för att visa vem man är och för att få en profil här i bloggvärlden. Men det är kul ändå att få reda på att det man skriver faktiskt blir läst och det är alltid kul att få kommentarer, oavsett om det är svar på någonting jag skriver eller bara från någon vänlig själ som ger komplimanger åt ens header. (4 personer har gjort det bara idag! Jag som var trött på den och tänkte byta. )

Nej, nu ska jag fortsätta med filosofin. På riktigt denna gången.

Jag är sugen på att köpa ett par MC-boots, och har hittat en del fina. Jag tycker det är helcoolt om man bytar ut sina gamla stövlar mot ett par svarta skinnboots i Dr Martens-modell, dock inte riktigt lika grova. Helst vill jag ju ha äkta skinn då jag tycker det är snyggast men också för att det håller mycket bättre och skinnskor är något som bara blir snyggare med åren! Tyvärr är skinnboots ganska mycket dyrare än syntetskinn, så vi får se vad jag har råd med. Nilsons hade ett par helt perfekta innan jul för 600 kr, men jag tvivlar på att det finns några kvar nu.



De första kommer från DinSko och kostar 499:-, de andra från Scorett och kostar det dubbla. De från DinSko är dock i syntetskinn, därav priset. Men jag var inne och provade dem idag, och shit vad de är sköna!

Vad tycker ni om MC-boots, hiss eller diss?

Halloj mina vänner!
Det där med att vända rätt på dygnet har väl gått lite sisådär, men går man och lägger sig vid fem-tiden på morgonen så är det väl ganska väntat att man inte kommer komma upp innan tolv nästa dag. Fast idag sov jag ändå inte så länge, gick upp en stund efter tolv, visserligen motvilligt men magen ropade efter mat så det var bara att lyda.

Idag har jag även varit en stund i stan, även om det är en röd dag och det mesta har stängt så finns det ju ett och annat varuhus som faktiskt har de flesta affärer. Anedningen till att jag åkte upp var egentligen för att möta upp pappa och byta en skjorta åt honom som han fick i julklapp av mig och syrran. Pappa är inte så haj på det här med att gå i affärer och sådär, så det var bäst att följa med för risken finns att det annars inte hade blivit gjort. Hann även med att titta lite på skor, såklart! Men mer om det i nästa inlägg.
Hittade också lite träningskläder som jag funderar på att köpa. Fick ju nya i julklapp av mamma, riktigt fina från Nike. Men jag vill ha ett par baggy till combaten och så behöver jag träningslinnen som andas! 99 kr/st för både byxor och linne är ju något man kan leva med, inte sant?
Ska försöka hålla igåg med träningen även när min syster flyttar. Kommer bli så tomt utan henne. 5 månader i San Diego, jag vet en som definitivt ska hälsa på!



Nej, nu väntar mer filosofiplugg. Suuck. Men det måste göras!

Later!

Fortfarande trött och seg. Fortfarande ensam hemma. Uttråkad till max. Mitt pluggande går inte så bra, jag har dessutom en sprängande huvudvärk som gör det svårt att koncentrera sig på en fet text på 80 sidor. Jag har räknat. 80 jävla sidor.
Fick nyss sms av min syster som undrar om jag fortfarande är ute och kör. Någon fiskar visst efter taxi hem. Så nu funderar jag seriöst på att köra in till Malmö och hämta henne. Så uttråkad är jag alltså. Jag måste vara världens bästa syster!

Jag kom hem för en timme sedan, till ett ekande tomt hus. Mamma och hennes sambo var tydligen bortbjudna på middag kväll, något de glömt bort att berätta för mig. Jag som körde hem för jag kände mig trött och ville ha lite familjemys, kanske se en bra film eller liknande kom alltså hem till ett folktomt hus. Happ.
Sen senaste timmen har jag inte gjort så mycket vettigt utan jag har mest försökt att undvika mitt pluggande. Men nu är alla nya blogginkägg lästa, alla bra tv-program är slut så jag har väl inte så mycket väl. Hej, politisk filosofi!

"Det är allmänt vedertaget att den politiska filosofins pånyttfödelse på senare tid tog sin början 1971 i och med publiceringen av John Rawls' A Theory of Justice.."

Den hä texten håller på att göra mig galen! Jag ska snart köra min syster in til stan och jag funderar stenhårt på att köra inom Alex på vägen hem och få lite plugginspiration. Så får det nog bli!


Later!

Idag är det frosseri, jag glömde ta min medicin innan så min aptit är enorm! Lite som att jag inte ätit på flera veckor.

Turkisk yoghurt med färsk annanas och en fröblandning av bland annat solrosfrön. Skitgott, verkligen. Detta är min andra portion idag. Tur att det är nyttigt!

Min dag har bestått av plugg, plugg och åter igen lite plugg. Det är ett uppdrag i filosofi, närmare bestämt politisk filosofi som står på schemat. Måste skriva färdigt det denna veckan och jag har knappt börjat. Hänger upp mig på texten, som efter ett långt skoluppehåll är väldigt svår att koncentrera sig på. Suck, och jag älskar ändå filosofi, det är ett av mina favoritämnen! Men vi har inte haft föreläsningar på väldigt länge, och då har jag en tendens till att tappa stinget och bli okoncentrerad och ofokuserad. Jag behöver föreläsningar för att lyckas hålla tempot uppe. Varje föreläsning får mina tabkar att snurra och jag kan sitta och fundera på vad min lärare har sagt i frela dagar efteråt. Men utan det kontinuerliga flödet av diskussioner och påståenden gör att jag tappar alla mina tankar och funderingar. Jag är som en hundvalp, jag måste hela tiden ha lite mat vid jämna mellanrum för att orka med vardagen.

Hej min försummade blogg! Jag tänkte att idag kunde jag göra en liten comeback och uppdatera om vad som har hänt sedan jag senast kom på att jag faktiskt hade en blogg. Jag har en tendens att glömma bort det, nämligen. Gud, tur att jag inte har någon stor blogg. Det hade ju aldrig gått alls. Så, vad har hänt sedan sist?

Nyårsafton - kvällen med stort K!
Jag ser alltid fram emot nyår så himla mycket, jag tycker det är kul att ha en speciell kväll där alla verkligen klär upp sig lite extra och fixar och donar. Jag tycker det är skönt att det finns en dag då man verkligen kan få klä upp sig till max utan att det på något sätt blir för mycket. För ingenting blir för mycket på nyår. Eller jo, oftast blir det för mycket av champagnen.