Nu har pappa åkt hem och vi har fått lite mer koll på vår resa och vad vi båda vill ha ut av den.

Ikväll verkar det inte hända något roligt alls, mat och mys framför Melodifestivalen med familjen är väl planen, men jag är så fruktansvärt rastlös! Kryper i hela kroppen på mig, samtidigt som det inte verkar finnas någonting att göra. Mitt goda humör börjar sakta försvinna igen och jag känner mig ensam. Alla andra verkar ha planer utom jag och jag är ju inte den som är den och tränger mig på, så jag får nog helt enkelt ta och skylla mig själv.

Bitter. Så fruktansvärt bitter.