stressen börjar göra sig märkt..
De senaste veckorna har jag varit extremt stressad, vilket har märkts tydligt här i bloggen. Skolan går i 190 km/h och jag har gjort allt för att hänga med, pluggat både dagar och nätter för att hinna med alla måsten och krav. Inlämningar, arbeten, föreläsningar, det är vad min vardag har bestått av och hittils har jag lyckats hänga med rätt bra. Trots att jag från första början är bakom schemat så har det inte påverkat mig och mina prestationer. Förrän nu.
För någon vecka sedan drog de nya kursena igång och vi har blivit bombaderade med planeringar, uppgifter, instuderingsfrågor, åhörarkopior och gud vet vad. Mitt problem är att jag inte har hunnit avsluta mina gamla uppgifter och jag har varit så upphängd på dessa att allt nytt har samlats på hög och jag har inte haft tid att kolla igenom det nya. Jag är inte mentalt färdig för att ta till mig de nya kurserna och allt det nya, vilket leder till att jag hamnar bakom schemat igen.
Jag är ganska bra på att jobba under stress, då jag oftast blir mer effektiv och mer produktiv. Jag kan klara 2-3 veckor i högt tempo och 3 timmars sömn/nat utan problem sålänge jag hela tiden sysselsätter mig med någonting. Men så fort jag tillåter mig själv att ta en kort paus så kommer tröttheten och jag blir totalt utmattad. Det är lite som när man är ute och springer. Man kan springa flera kilometer sålänge man inte stannar för att hämta andan eller känna efter, för det är då tröttheten kommer.
Så vad gör jag nu? Hur ska jag göra för att komma igång igen? Just nu känns allting bara hopplöst för hur mycket jag än kämpar och försöker så blir jag aldrig klar. Jag vet att jag får skylla mig själv, det är jag som har försatt mig i den här situationen genom att hela tiden skjuta upp saker. Men jag måste fortfarande hitta en lösning på det här. Studenten närmar sig och vägen dit kommer att gå snabbt. Jag längtar så sjukt mycket, men jag är rädd att jag inte kommer hinna, att stressen och pressen kommer att ta över och som vanligt göra mig helt jävla apatisk.
Just nu känns allting bara så jävla långt borta.
För någon vecka sedan drog de nya kursena igång och vi har blivit bombaderade med planeringar, uppgifter, instuderingsfrågor, åhörarkopior och gud vet vad. Mitt problem är att jag inte har hunnit avsluta mina gamla uppgifter och jag har varit så upphängd på dessa att allt nytt har samlats på hög och jag har inte haft tid att kolla igenom det nya. Jag är inte mentalt färdig för att ta till mig de nya kurserna och allt det nya, vilket leder till att jag hamnar bakom schemat igen.
Jag är ganska bra på att jobba under stress, då jag oftast blir mer effektiv och mer produktiv. Jag kan klara 2-3 veckor i högt tempo och 3 timmars sömn/nat utan problem sålänge jag hela tiden sysselsätter mig med någonting. Men så fort jag tillåter mig själv att ta en kort paus så kommer tröttheten och jag blir totalt utmattad. Det är lite som när man är ute och springer. Man kan springa flera kilometer sålänge man inte stannar för att hämta andan eller känna efter, för det är då tröttheten kommer.
Så vad gör jag nu? Hur ska jag göra för att komma igång igen? Just nu känns allting bara hopplöst för hur mycket jag än kämpar och försöker så blir jag aldrig klar. Jag vet att jag får skylla mig själv, det är jag som har försatt mig i den här situationen genom att hela tiden skjuta upp saker. Men jag måste fortfarande hitta en lösning på det här. Studenten närmar sig och vägen dit kommer att gå snabbt. Jag längtar så sjukt mycket, men jag är rädd att jag inte kommer hinna, att stressen och pressen kommer att ta över och som vanligt göra mig helt jävla apatisk.
Just nu känns allting bara så jävla långt borta.
Kommentarer
Trackback
