Nu har jag varit vaken i cirkus 23 timmar, klockan börjar närma sig halv fem och jag är långt ifrån klar, men vet ni vad? Det skiter jag i. Det finns en gräns för hur länge man kan vara vaken och trots att jag kan vara vaken i 30 timmar och fortfarande vara produktiv så tänker jag inte göra det idag. Jag längtar efter att fova, att få lägga huvudet på kudden och bara känna hur sömnen tar tag i mig. Det känns ganska välbehövt. Sov 2 timmar inatt och klockan ringer igen vid 11.

I onsdags var det vårväder i Malmö, det kändes otroligt skönt att bara ha tjockare kofta istället för att vara helt påpälsad. Nu är det minusgrader och jag ser snöflingor falla ner utanför mitt fönster. Jävla Milla!