Peace & Love!

Då var man hemma efter en vecka uppe i Borläge och på Peace & Love-festivalen. Jag har haft 6 helt underbara och fantastiska dagar med två av mina bästa vänner.
Vi åkte upp dit för att jobba, men vi måste ha haft det härligaste jobbet. Klippa lite tyg och sätta upp affischer nere i stan. Och just det, sista dagen gjorde vi faktiskt en marknadsundersökning också. Fast jobbat har vi. Vi har legat och jobbat på brännan hela dagarna. Det har varit sjukt varmt, minst 30 grader, vindstilla och strålande sol.
På kvällarna har vi både lyssnat och kollat på en massa konserter, bland annat lyssnat på Hoffmaestro, Promoe, Lykke Li och Mötley Crüe.
Vi har dansat som galningar när Timbuktu och Damn drog igång, skrek oss hesa på bredaste skånskan till alla låtar.
Vi har hoppat till The Sounds och fått rysningar av Majas röst och känsla. Samma kväll avslutades av Mando Diao som var helt fucking awsome på hemmaplan och på deras största scen.
Fast bästa på hela festivalen var nog Moneybrother. Tredje gången jag ser honom live och han blir fan bara bättre och bättre för varje gång. Vilken känsla och vilken passion den mannen har.
Sedan satt vi ner i gräset och mös till Winnerbäck, den sista av hans 3 spelningar på festivalen. Det är något speciellt med kombinationen Lars Winnerbäck och en sommarkväll. Det blir bara bra liksom. Och Miss Li var ju också på plats för att framföra "Om du lämnar mig nu" - snacka om rysningar över hela kroppen!
Hela festivalen avslutades med två timmar Håkan Hellström och satan vilket drag! Håkan har aldrig varit en favorit hos mig, men just där och just då, live som sista akt på festivalen var det nästan magiskt. Enormt mycket folk i alla åldrar stod och sjöng med och dansade.
Jag har sett sjukt många galet snygga människor, och ännu fler riktiga trailor trash.
Vi har träffat många härliga människor från Borlänge och en del ganska konstiga. Tjejen som sov brevid mig sa att hon kom från Stockholm men vi gissade mer att hon rymt någonstans ifrån. På fredagen satt vi med två lesbiska tanter i 50-årsåldern som var skitroliga. Vi har träffat ett fyllo som visade sig bo några gator bort från min gamla adress.

Bilder kommer sen när Anna har skickat dem till mig. Min kamera försvann ju på midsommar och har inte hört någonting alls om den så jag antar att den är borta för gott.
Nu har jag en del att göra, föruto att städa så finns det en del att ta igen på bloggfronten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0